Att komma tidigt.

Det är rätt så fail om det sker i sänghalmen men nu menar jag faktiskt inom jobbet. Idag skulle jag börja 15.40 men jag nästan hoppade av lycka när chefen ringde och fråga om jag kunde börja tidigare. Jaa, så roligt har jag när jag är ledig och ingen annan är det. PensionärSandra, hejhej!!

Det börjar faktiskt bli illa. Igårkväll satt både jag o Lina i soffan vid halv åtta på kvällen och undrade vad vi kunde göra istället för att lägga oss och då kan jag tillägga att vi satg o vänta på att klockan skulle bli nio så det blev acceptabelt att lägga sig. Ja så pensionär har vi blivit och då är vi bara 22 respektive 21 år. Men vad gör man när man inte har intresset att sitta uppe hela natten och sova hela dagen?..

Det skulle kanske behövas.

Jag känner att jag börjar lessna ur lite på mitt liv. Egentligen handlar det bara om att man har legat på latsidan nu alldeles för länge, men ganska lätt hänt när man har gått runt och mått som ett rövhål. Dessutom känner jag mig trött hela tiden och skulle lätt kunna sova halva dagar och hela nätterna, fast det kan ju iofs bero på d-vitamin brist. Är så sjukt dålig på att ta mina vitaminer trots att jag borde med tanke på att jag är så dålig att äta i matväg. Måste dessutom komma igång med träningen igen, måste bara bli helt frisk först. Känns nämligen som att man skulle vilja komma lite i form när man snart ska till och vara brudtärna. Kännermig redan nervös och då är det inte förrän i April jag ska behöva traska genom kyrkan med alla blickar på en, dessutom i klänning och klackskor, haha. Hoppas ingen filmar!!

Nu ska jag fortsätta lata mig i soffan resten av kvällen.

Härliga vintermorgon.

Festen blir lyckad. Roligt att så många kunde komma, mindre roligt när folk skriver tre timmar efter att festen har börjat att dom inte tänker komma. Rolig kväll rakt igen men som dock fick avslutas på soffan vilket betyder att det är helt knas nu med ryggen igen.
Idag blir det att byta till vinterdäck, eller lillebror gör och jag tittar på, sen ska jag hem och jäsa på att det har kommit snö. Dessa vinterdagar älskar jag, när det inte är för kallt eller halt ute.

Då har lördagen kommit. Jag o Lina har precis ätit en brakfrukost till ett greys avsnitt. Snart ska vi åka upp på Barnens hus och ner på systemet och fixa det allra sista för ikväll. Igår gjorde jag till och med iordning en halloween lista på spotify som vi tänkte spela när gästerna börjar rulla in. Dock tar det fortfarande emot att behöva klä ut mig, jag verkligen hatar det. Dags att kicka igång den här dagen nu!

Den spökliga dagen.

Jag saknar dig, jag saknar dig.

Idag har det gått en månad, en hel jäkla månad och det känns som det har gått ett halv år, minst.. Och imorgon fyller du år och jag får inte fira din födelsedag med dig, vilket svider i hjärtat. Jag hoppas ialla fall att du får en underbar dag med din fina familj, det är du värd.

Jag saknar dig!!

Nu är det nära.

Jag orkar inte vara sjuk längre.
 
 
Jag vill vara frisk och kunna pussa på världens bästa tjej den här veckan.
 
Dessutom är det snart helg, vilken innebär en massa trevligheter. Först och främst halloween som vi har planerat in för våra vänner. Dessutom har vi planerat in en frukostbuffé på rådhuskonditorit på lördagmorgonen innan vi ska börja förberedelserna för kvällen. Hoppas verkligen att jag blir bättre tills dess, annars får jag nog vara tråkig och hålla mig nykter, vilket känns väldigt lockande nu.
 
Nu ska jag ta mig en varm dusch och fräscha upp mig lite innan det är dags att gå till jobbet. Eftersom alla ordinare är på Stockholmsresa så är man faktiskt tvungen att jobba trots att man är sjuker. Verkligen brist på vikarier.

Det kan vara svårt att behöva inse sanningen.

Jag har alltid brytt mig mer om alla andra än mig själv. Jag struntar fullständigt i hur jag själv mår huvudsaken mina när och kära har det bra. Det har alltid varit det viktigaste för mig. Jag lyssnar gärna när det behövs och ger gärna några goda ord även fast jag förmodligen är den sista som borde ge råd till andra.
Nu har det kommit så långt att jag inte längre orkar vara den som kämpar för alla andra, jag orkar inte vara den som jämt ska höra av sig. När man bara ger och ger men inte för något tillbaka så dör det liksom ut i längden.
 
Det känns verkligen som jag tappade bort hela mig själv när jag förlorade den människan som jag verkligen ser upp till. Eller ser upp till kanske är fel ordval. Men den bästa människan som jag någonsin lärt känna. Den bästa vännen som man kan tänka sig ha. Det har inte spelat någon roll om vi inte har pratat med varandra på flera veckor så har det fortfarande känts som om det vore igår när man väl pratade. Hon som alltid har funnits där och lyssnat oavsett vad det har varit. Hon som verkligen har fått lärt känna en ut och innan och som har varit den som man verkligen har delat allt med.
Man kan dela mycket med vänner, men det är väldigt få som man delar allt med.
Jag skulle kunna upprepa samma sak 30 gånger utan att hon ens skulle lessna för jag vet att hon skulle lyssna och komma med kloka ord tillbaka som skulle få en att må bättre. Även hon är en sådan person som ser till att alla andra har det bra och ibland glömmer bort sig själv.
 
Så ibland kanske det är tillåtet att vara självisk? Ialla fall när man märker själv hur dåligt man börjar må. När man känner att man inte är sig själv längre. Då kanske det är tillåtet att försöka kämpa för sig själv än för andra? Men bara för att man kanske gör det betyder inte det att man ger upp hoppet om andra.
 
Jag saknar min bästa vän varenda dag, varenda minut, varenda sekund. Men det tar emot att behöva erkänna för sig själv att hon förmodligen inte saknar en tillbaka.

Om och om och om och om igen.

Vet ni vad jag är duktig på? Jo älta.. När det gäller många saker så är jag jävligt duktig på att älta det. Jag grubblar så att jag kan bli riktigt illamående så jag nästa vill spy. Låter hälsosamt?
 
Så fort jag blir ensam hemma så börjar detta grubblande. Även fast jag vet hur det ligger till så kan jag inte låta bli och undra hur det skulle vara om det inte blev som det blev. Näää, idag känner jag mig faktiskt riktigt sårad och besviken. Så sjukt besviken på människor som hittar på saker som inte ens är i närheten av sanning och sårad är bara ett milt ord när man inte blir trodd av en som känner en utan och innan och har gjort i så många år. Ännu värre känns det när man blir totalt ignorerad när man försöker visa hur mycket man bryr sig och vad den andra betyder för en.
SKITDAG, dessutom är det värre i halsen, blä!!
 

Att göra allt man inte borde göra.

Efter många om och men somnade jag om imorse när Lina hade åkt till jobbet. Hon har fortfarande inte förstått att jag vaknar av minsta lilla och eftersom min telefon är helt glapp så kan jag inte ha på ljudlöst och eftersom hon fick för sig att skicka sms tidigt på morgonen och berätta att grannen hade ragg hemma så vaknade jag såklart till och inte kunde somna om på min lediga dag. (och nej, jag kan inte bara stänga av telefonen då jag är timanställd och måste vara tillgänglig för bemanningen när jag har sagt att jag kan jobba.). Skillnad om det hade vart nå viktigt, men vem behöver veta att grannen har ragg hemma så tidigt på morgonen..
 
När jag väl vaknade igen var klockan 10.38 och då kan jag meddela att jag flög upp ur sängen. Vid elva infann jag mig nere på apoteket där jag träffade på mormor och fick kramas lite med henne samtidigt som jag införskaffade mig halstabletter. Jävlahalssomgörskitont..
Jag och mormor åkte hem till mamma för att hälsa på lite, där fick jag bilen tvättad av världens bästa styvpappa och när det var klart åkte jag vidare upp till min andra pappa. Där blev jag bjuden på en ordentlig lunch bestående av en thailändsk currysoppa som var suuupergod. Fick med mig lite kryddor hem så jag kan försöka mig på och göra en egen soppa, fick även med mig en flaska gin hem då pappa tyckte jag skulle ta en skvätt eftersom jag håller på bli lite krasslig. Harverkligenintetidattblisjuk..
 
Nu ska jag fortsätta poa runt lite här hemma innan jag tänker krypa ner i soffan till en bra film och en hojt kanske.

Det blir tommare.

Har börjat rensa alla kartonger som står bak i förrådet. Har massvis med småprylar som man aldrig slänger men som heller inte används. Tänkte att det vore dags att prova sälja lite småsaker på de här köp och sälj sidorna som finns nu på facebook och tro på fan att man får en massa sålt. Inte så konstigt när det är riktigt bra grejer som kommer ut där.
 
Igårkväll fick jag och Lina lite fnatt och började möblera om lite här i lägenheten. Det blir faktiskt tråkigt i längden när det ser likadant ut hela tiden, dock har vi en så fruktansvärt svårmöblerad lägenhet så det finns inte. Dock trivs vi båda som fiskar i vatten i den. Nu måste vi bara inhandla lite smågrejs för att det ska bli precis som vi har tänkt oss. Viktigast av allt är en riktig tvbänk.
 
Annars börjar jag faktiskt längta litegrann till nästa helg när vi ska ha halloween fest. Eller jag längtar inte alls till att dricka alkohol, heller inte att klä ut mig men däremot att få spöka ut lägenheten med allt som vi har köpt och få bjuda på bål och utse vinnare av bästa utklädnad. Krogen är jag inte ett dugg sugen på. Men det känns kul att man har lagt ner så mycket energi och tid på detta så jag hoppas verkligen de som kommer uppskattar det :D
 
Nu kommer det en som ska köpa lite saker här, vi hörs!

Jag har gjort allt jag kan.

Tydligen så har jag jobbat så mycket de senaste månaderna så när jag väl är ledig så stressar jag som en tok. Och då har jag aldrig någonsin i mitt liv stressat förut. Men direkt jag kommer till jobbet så blir jag kolugn. Wierd.
 
Idag har jag en ledig dag och för en gångs skull så går mitt schema ihop med sambons, annars har vi alltid haft förmågan att gå om varandra. Så idag ska vi först träffa Emil för en liten te/kaffe på stan sedan tänkte vi faktiskt ta och brumma iväg till Bollnäs för att kika runt lite. Jagvillkikapåjulprylar..
 
Förövrigt så saknar jag min vän, min bästa vän. Det var jobbigt när man förlorade sin stora kärlek men det är flera gånger jobbigare att inte ha sin bästa vän vid sin sida längre...

Hon som alltid får mig att le.

Igår hade jag mitt lilla busfrö här några timmar.
 
 
Eftersom det var dåligt väder ute och jag hade en fruktansvärd huvudvärk så höll vi oss inom hus och kikade på Pippi Långstrump och sedan sov vi en lång eftermiddagslur innan vi blev upphämtade av mamman för mat hos mormorn. Bortskämd? javisst.
 
Helt otroligt hur mycket man kan älska ett barn som inte är ens eget. Skulle göra vad som helst för denna lilla tjej och jag är evigt tacksam som har fått varit med sedan du föddes och följt din utveckling. Du blir ju så stor alldeles för snabbt <3

när man vill fast inte.

 
Inatt var det ingen rolig natt. Jag somnade in skönt och snabbt igår men som vanligt vaknar jag mitt i natten och måste upp och kissa. Det var kolsvart i lägenheten så jag var tvungen att knäppa på en lampa och vips så var jag lite halvpigg. Tror ni jag kunde somna om? Nej.. Det spöregnade ute och när det gör det och man har ett fönster i sitt sovrumstak så kan jag meddela att det är sjukt svårt att somna om när man är ljudkänslig. Jag måste verkligen ha mörkt och knäpptyst när jag ska sova för natten. Däremot om jag bara ska ta en powernap på dagen så har jag inga problem alls att somna till tv:n eller annat dylikt.
 
Hur som haver så smög sig en fruktansvärd huvudvärk på inpå småtimmarna innan klockan skulle ringa. Och eftersom jag även hade legat vaken från halv två så fick det bli en dag hemma från jobbet. Jag brukar inte vara hemma för minsta lilla men imorse kände jag mig verkligen helt förstörd och dessutom hade jag bara ett kortpass 7-11.30 så det förlorar man inte så mycket på. Men det är ju  det att behöva säga att man inte kan jobba som alltid tar emot. Många gånger jobbar man trots att man egentligen skulle behöva vara hemma och kurera sig.
 
Nu har jag ialla fall fått sovit några timmar här på morgonen när det slutade regna. Känner mig dock fortfarande som en påse skridskor men snart kommer min favorittjej och livar upp stämningen lite. Då ska det kramas och mysas för fullt. Håller på laddar hem lite favorit barnfilmer som vi ska plöja igenom medan mamman är i skolan. På eftermiddagen väntas middagskäk i Stugsund.
 
Ikväll blir det en tidig kväller för att ta igen all missad sömn så man är pigg till jobbet imorgon.

Test

Kör en liten test för att se om jag kan ladda upp inlägg genom mobilen. Har nämligen aldrig lyckats med det förut.

Ibland orkar man inte låtsas vara glad.

 
Det känns som om att man går runt som en zombie. Man går till arbetet gör det man ska, går hem och gräver ner sig i sängen för att slippa umgås eller vara social. Det är ungefär så det känns just nu.
 
Jag är heller ingen person som tycker om att prata när man mår som man gör. Jag vet att det bara brukar bli värre men det är därför jag försöker komma igång igen med att skriva. Därav även lösenordskydd. Man vill nämligen inte att hela världen ska veta vad det är som pågår och hur skulle jag vilja det när jag inte ens vill att mina närmsta ska veta.
 
Jag vet inte ens om jag kommer tillåta någon att ha lösenordet, men jag gör ialla fall ett försök med att komma igång igen för att förhoppningsvis kunna må bättre.
RSS 2.0