Det tar aldrig slut.

Igår eftermiddag när jag kom hem från stan där jag kikade strömmingsloppet med storesyster fick jag ringa till jouren. Andningen värre och eftersom att det gått flera dagar nu så blir man lite rädd. Fick en tid jäkligt snabbt för ovanlighetensskull, behövde även bara sitta i tio minuter inne på rummet innan läkaren kom. Imponerande för att vara på jourmottagningen. Dock vara alla prover helt okej fortfarande så det fanns inte så mycket att göra. Fick recept på både kortisontabletter och inhalator som tydligen ska göra så jag kan andas bättre. Blir en kur på 5 dagar nu då och hoppas att det blir bra. Måste bli frisk till utlandet och måste absolut bli frisk för träningens skull. Saknar mina tidiga morgonspromenad och gruppassen på Active. Nästa vevka börjar Body combaten igen och så som jag har saknat den. Så tills dess måste jag vara bra.

Det ända positiva med den här måndagen är att jag faktiskt jobbar. Ett kort pass men det är alltid någonting. Jag behöver inte ligga hemma på soffan och det är guld värt. Har saknat alla mina goa pensionärer och självklart bästa arbetskamraterna!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0