Ge mig ett eget litet hus på ett tyst ställe.

Varför bor jag i lägenhet för? Varför skulle just jag bli den som är ljudkänsligaste i världen för? och varför måste grannarna tjattra så jävla högt långt in på nätterna?
och med tanke på att det hörs tio gånger mer ner så tycker jag att dom borde ana att det kanske är lyhört uppåt också?! Idag saknar jag att ha Robin o Larry i lägenheten under...

Skulle verkligen behöva sova nu på en gång. Helst nyss. Klockan står på 05 imorgonbitti. Morgoncardio och sedan väntas delad tur på jobbet.

Känner mig som en människa igen.

Min sova ut dag blev alldeles för lång. Sov till halv elva, men tog förmodligen igen all sömnbrist också. Idag regnar det ute så nu har jag lurat med mig Lotta till gymmet. Ikväll är det jobb som gäller så blir inte så mycket gjort idag förutom vardagssysslor.

När kroppen inte kommer överens med viljan.

Trots att jag kände mig helt slut i kroppen efter intervallpasset igår så kunde jag bara inte somna. Låg och vred o vände på mig. Störde mig som fan på grannarna som alltid ska föra liv till långt in på nätterna. Orka en söndagkväll liksom. Dessutom har jag vaknat en till två gånger per timme hela natten fram till fem när jag skulle kliva upp. Jag lyckades ialla fall ta mig igenom ett joggingpass på bandet imorse med tunga ben och sömnbrist. Bättre än ingenting. Resten av dagen kommer jag befinna mig på jobbet idag. Dubbeltur 7-21.30 yey!

Midsommar dagen och dagen efter.

Igår kväll kom tre arbetskollegor över till mig på lite vin. Vi knöt på oss dansskorna närmare midnatt och traskade ner på Olles där Di leva spelade. Galet mycket folk. 
 
 
Idag vaknade jag pigg och utvilad. Lina och jag åkte ut till Marma och hälsade på pojkarna där en sväng sen har resten av dagen bestått av matlagning, tvättning och serietittande. Nu sitter jag och toksvettas i soffan efter 8 km intervall på bandet. Trodde inte det skulle gå så lätt som det gjorde idag efter allt fuskande i helgen, men tack och lov är den över nu och nu kommer jag bosätta mig på jobbet i 8 dagar innan jag får en ledig dag. Så ja, den här veckan kommer jag vara sjukt osocial. Skönt det ibland också!
 

Midsommar i Långvind.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland skulle man behöva fler timmar på dygnet.

Vart tog min lediga vecka vägen? Snart är torsdagen redan över också. Det har verkligen varit full rulle varje dag.

Idag har vi varit ner på stan och fixat det sista inför imorgon när vi ska fira midsommar. Ska bli skönt att få åka iväg litegrann oavsett om det inte är långt bort men man får fortfarande en helt annorlunda känsla och kan koppla av på ett helt annat sätt.
Det bär ialla fall av mot Sophias stuga i Långvind med några härliga individer, hoppas även att vädret kommer vara på vår sida. Men egentligen, vad vore midsommar utan en skvätt regn?

Nu ska jag skölja ur färgen som jag sitter med i håret sen blir det en liten powernap innan vi är ett gäng tjejer som ska ner på Eat n Meet och ta ett glas tillsammans.

Ingen skogsrunda, men lika svettigt på bandet.

När dem bara finns där.

Imorse tänkte jag unna mig en rejäl sovmorgon så igår kväll stängde jag faktiskt av ljudet på telefon och ställde inget alarm. Vaknade av mig själv vid halv åtta och kände mig utvilad. Brummade ut med bilen till mamma så broder kan fixa hålet på avgassystemet, sen jäklar ska den läggas ut på blocket. Lämnade den ialla fall där och tog en rejäl powerwalk tillbaka till stan. Precis 1 mil blev det.

Efter dusch och frukost gjorde jag och Alexandra stan. Hon letade efter klänning till fredag och jag behövde nya leggings. Sagt o gjort. Väl hemma kom Lotta över och hälsade på en sväng. Hon satt ute på balkongen i solen medan jag stod inne o lagade middag. Alltid trevligt att ha vänner där man inte måste prata var eviga sekund.

Nu på kvällskvisten hakade jag på min lilla familj ut till Kinsta. Vi tog oss en cykeltur ner till Mohedskiosken så Mollie fick sig en glass. Nu ligger jag nedbäddad i soffan och kikar på Coyote Ugly medans Mollan sover och Emil o Alexandra har åkt iväg och handlat frukost till imorgon. Kör på en övernattning här inatt så jag o Alexandra kan hurta tillsammans imorgonbitti. En liten skogsrunda i Marma/Kinsta är aldrig fel!

När ensamheten tar över blir allt suddigt.

När elden falnar men fortfarande glöder.

Veckans andra dag startade jag genom att ta mig igenom milen på löpbandet. I intervall. Så duktig är jag inte än så jag pallar milen i ett krut.
Kände mig lite duktig när jag gick därifrån när först en tjej som jobbar där stannade mig och sa att jag hade jobbat på riktigt bra och när jag väl kom in i omklädningsrummet så stod två mörkhyade kvinnor och sa att dom hade kollat in mig på bandet och att jag kämpade på riktigt hårt. Klapp på axeln till mig. Ibland är det bra att få höra något positivt så att motivationen stannar kvar.

Timmen efter satt jag mig i frisörstolen hos My och Therese som har tagit över salongen där jag brukar gå. My fick äran att ta sig an mitt hår, så nu är det fina toppar, mycket uppklippt och Alexandra sa att jag såg ung ut. Ja det är ju tur att man slipper se gammal ut vid 23 års ålder.

Just nu ligger jag raklång på soffan ute i Kinsta. Tänkte hänga kvar här och äta innan jag ska åka över till Söderala o träffa Emma o Wilma en sväng innan det är dags för ett kvällspass på Active. Pump står på schemat ikväll och jag ser redan framemot träningsvärken imorgon. Eller...

Veckans första dag.

Startade denna vecka med shopping i Huddik med Lina, Mickis, Tomas och såklart lilla Alvin. Kom hem med två klänningar, vet inte riktigt vad som har hänt med mig. Jag som aldrig har varit klänningstypen.

Blev en träningspass på Active med Lotta när jag kom hem. Efter det reste vi tillbaka till 2004 och käkade korv o makaroner tillsammans.

Nu ska jag iväg på tutbingo med storesyster. Hoppas jag har mer tur denna gång.

När man hoppas på något riktigt länge.

Ibland behöver man nå en gräns för att kunna gå vidare. Jag tror jag kom till den gränsen nyligen. Tack och lov.

Hur jag tänker nu är inte ens i närheten som tidigare. Jag förstår inte ens varför jag har hållt kvar vid det gamla när det nya är så mycket bättre.

Men jag kan ändå inte säga att jag ångrar något, för hade jag inte upplevt det jag har så skulle jag inte bära den erfarenhet jag har nu. Det som har gjort mig till den jag är idag.

Vad gör du för att överleva?

När jag sakta vaknar till liv.

Dagens plus är att målarna skulle ha givit mig en sovmorgon ända fram till halv nio när jag väl har en dag som jag kan sova ut på. Vanligtvis är dom här vid sju.

Dagens minus går ju till Lina som många gånger skickar ett helt onödigt informations sms före sju på morgonen så det är kört att somna om.

Jag får visst vänta tills nästa vecka med att sova ut riktigt.

/Trött och sliten tjej som behöver sina sömntimmar för att fungera.

När jackpot inte vill visa sig.

Säsongens andra bilbingo körde vi på igår ute i Mohed. Denna gång var även Matta och Lina med. Jag o Lina i en bil och Matta, Alexandra o Emil i en. För min bil blev det ingen vinst, men det blev det för den andra bilen, gånger två tillochmed.

 

Bättre lycka nästa gång!

 

Man ska aldrig ge med sig.

Jag ser nu att inlägget jag skrev igår kom upp imorse. Det var ju lite fel. Idag startade min dag redan vid 5.00. Ställde mig på löpbandet och insåg att jag hade förbaskat jäkla ont i benhinnorna så det fick bli en rejäl powerwalk istället för intervall.

Halv sju befann jag mig på jobbet och här ska jag hänga fram till tre. Ikväll står det bilbingo på schemat med några vänner. Förövrigt har jag alldeles för mycket att tänka på nu så hjärnan går på högvarv när man minst vill det. Sömnen rubbas och känner mig lite halvt sliten som människa.

Jag trivs och otrivs med ensamheten.

Det blev en lång helg, helgen som var. Alldeles för mycket alkohol men alldeles för trevligt sällskap. På torsdagen drog jag, Tobias och Robin oss en rejäl karatefylla, men kul hade vi.

På lördagen firade vi Tobias som hade fyllt 25 med ett fallskärmshopp på dagen och med plockmat, vin o flera goa vänner på kvällen. Även den här kvällen spårade ur med alldeles för mycket alkohol.

Jag vet att halva veckan redan har gått men det är så skönt att ha vardag och rutin igen. Mina dagar består mesta dels av bara jobb och träning men idag ska jag iaf hinna med och träffa Mia o William en sväng. Som jag har saknat dem!

 

 

 

 

 

 

För det är ingen vanlig dag, för det är.

Idag är det inte bara nationaldagen, det är även två goa pojkars födelsedag.

Tobias som blir 25 år och William som blir sitt första år. Tiden går fort, alldeles för fort.

 

 
 

 

 

...

 
Nine years today
and you are still in my heart ♥
 
 

En liten bit på vägen.

Varför kommer det sig att huvudet skall gå på högvarv precis när man måste sova?
Igår kväll slutade jag 21.30, cyklade då hem och la mig bums i säng eftersom jag skulle upp tidigt idag. Slutade med att jag fortfarande låg och vred o vände på mig efter midnatt.
05.00 ringde klockan imorse eftersom jag hade gett mig fan på att jag skulle till gymmet innan jag skulle börja jobba vid 7.00. Jag lyckades släpa mitt trötta arsel dit och körde 40 minuters intervall. Jag gissar på att jag kommer sova middag idag när jag slutar. Bara bra iofs eftersom jag har ett pump pass på schemat ikväll som jag vill vara pigg till.

Nu ska jag trycka i mig lite lunch så man orkar med eftermiddagen också. Sen är det ledigt två dagar. Förövrigt så är jag sjukt glad över att ha börjat jobba heltid igen. Vardagen känns tio gånger bättre!

RSS 2.0