När man hoppas på något riktigt länge.

Ibland behöver man nå en gräns för att kunna gå vidare. Jag tror jag kom till den gränsen nyligen. Tack och lov.

Hur jag tänker nu är inte ens i närheten som tidigare. Jag förstår inte ens varför jag har hållt kvar vid det gamla när det nya är så mycket bättre.

Men jag kan ändå inte säga att jag ångrar något, för hade jag inte upplevt det jag har så skulle jag inte bära den erfarenhet jag har nu. Det som har gjort mig till den jag är idag.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0