You'll never forget but you learn how to live with it.

Ibland märker man hur långt man har kommit på vägen och ibland slår det tillbaka när man inser hur mycket man har kvar att arbeta med.

Jag använder inte ordet hata ofta men ibland bara måste man. Jag hatar när dessa tankar börja snurra. Jag blir knäpp av det. Varför kan man inte bara släppa saker på en gång. Hur svårt ska det vara att lyssna på sig själv istället för andra?



Tänk om man fick somna om.

Idag är det en sånhär dag jag inte har lust med något alls. Hade inte lust att kliva upp imorse men gjorde det ändå. Hade ingen lust att tvätta men gjorde det ändå, hade ingen lust att vara social på stan men gjorde det ändå och nu ska jag arbeta ikväll och har definitivt inte lust med det men gör det ändå. Det går väl an om man tänker att på tisdag blir det semester, eller egentligen redan klockan 11 på måndag för efter det jobbar jag ingenting och på tisdag efter middag rullar vi ner mot Arlanda. Jag behöver vara ledig nu, känns i både kropp och knopp!

TGIF.

Ännu en vecka har gått. Och som vanligt har den bestått av träning och arbete men också umgänge med bästa vännerna. Häromdagen var jag, Ökan, Tobias, Sara och Sanna ut i skogen och plockade svamp och då menar jag hur mycket svamp som helst. Man behövde i princip bara sätta sig ner på huk så var man omringad av trattisar. Galet kul.

Idag är det vanlig jobbdag och det kändes konstigt att kliva upp 6 imorse istället för 4.45. Jag kliver alltid upp så jag hinner träna innan jobbet och eftersom jag har lyckats fått någon form av kramp/sträckning i vaden så blev jag tvungen att vila. Kände mig riktigt utsövd när klockan ringde faktiskt.

Ikväll blir det kalas på Broberg och resten av helgen ska få bestå av jobb och likaså måndag men sen så, på tisdag åker vi. Äntligen!

RSS 2.0