Om jag kunde säga det högt.

Rivstartade denna vecka rejält. Har dessutom tagit åt mig tre extra jobbpass och idag mina vänner, idag gjorde jag första träningspasset på tre veckor. Dessutom klockan 5 imorse. Det är tur att konditionen brukar öka snabbt när man väl kommer igång. Synd bara att mycket av den försvann under dessa veckor hemma. 
 
Just nu är jag hemkommen från jobbet, dragit igång diskmaskinen och kastat ner röven i soffan en snabbis. Kom och tänka på en sak en vän hade sagt häromdagen, nämligen att jag skulle släppa taget och att jag var värd mycket bättre. Och för första gången på väldigt länge kunde jag faktiskt hålla med om vad hen sa. Men jag vet inte om det är jobbigt eller faktiskt en lättnad över att jag kan säga så. För jag vill faktiskt släppa taget på samma gång som jag inte vill det. Jag trodde ju faktiskt att saker och ting hade ändras. Men så dum var jag. När det äntligen börjar kännas bra så kommer det som en smäll i ansikten. BAM!
 
Förtränger funderingarna ett tag och åker ut till bästa vännen för lite matlagning och bebismys med finaste gudsonen istället. Bäst att passa på när man har ledig tid. 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0