~ confession


Sist jag skrev en rad här skulle jag precis till och gå på min en veckas semester som jag har över sommaren. Den semestern började underbart men slutade dock i det största kaos någonsin.

Mitt val har varit så enkelt i det hela och idag kan jag helt ärligt säga att jag är glad att det hände när det hände och inte senare. Jag är inte samma person som jag en gång var förut. Jag har tidigare gett mkt skit och även tagit mkt skit, gränsen jag hade då var väldigt hög men också så jäkla värt det då och det kan jag ärligt säga efteråt också.
Men som det ser ut i dagsläget så är min gräns väldigt låg. Jag tar inte lika mkt skit längre, då får det hellre vara och jag har så enkelt att ge upp det också.

Det händer så enormt mkt kring mig just nu känns det som och trots att jag har så många runtommig som finns där dag som natt så känner jag mig så fruktansvärt ensam. Med min allra bästa vän på andra sidan jorden gör inte saken lättare heller.

Min sömn nu för tiden är kass och jag har dessutom samma dröm så gott som varje natt. Åtminstone slutar den på samma vis varje gång. Att behöva vakna besviken varje morgon gör inte något lättare men dom två senaste veckorna har jag fått en klarhet i något som jag länge funderat över. Tiden kanske inte kommer som lägligaste över den klarheten men den här gången kanske man hinner bearbeta det hela och inte gömma det så långt inom sig.

Jag skulle kunna sitta här i flera timmar just nu och bara fortsätta skriva. Men varje gång man ska göra ett inlägg måste man hela tiden tänka på att det är i Söderhamn man bor. Staden där folk vet mer om andra än om sig själv och där alla är experter på att lyssna på rykten och vända på alla ord och få det att låta som något helt annat. 

Nej, nu ska jag ta mig en lång promenad istället och rensa tankarna på det viset. 


 


Kommentarer
Emma

Bästaste Sandra! Kramar!!

2010-07-26 @ 00:21:05


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0