~ är jag stark eller svag?

Alla pratar oftast om att komma över saker/personer/händelser eller annat dylikt när det har gått fel eller om det inte har gått som man har tänkt sig. Jag har själv suttit och tänkt i samma baner men kommer aldrig fram till ett bra svar, eller om jag ska helt ärlig så kommer jag aldrig någonsin fram till något svar överhuvudtaget. Om jag ska få säga vad jag tror så kommer man aldrig riktigt kunna komma över någonting som har hänt i livet. Det spelar ingen roll om vad det handlar om det kommer alltid finnas med i ditt liv oavsett hur stor eller liten betydelse det har.

Jag funderar dagligen på hur jag någonsin ska kunna komma förbi sånt som hänt tidigare och kunna släppa taget om allt. Detta inkluderar i både händelser och människor. På den senaste tiden har jag helt enkelt insett att det ända man kan göra är att blicka framåt och försöka ta sig förbi det jobbiga. Det är klart att det kan bli bättre, men gammalt kommer alltid att finnas där oavsett.

Man kommer aldrig kunna ersätta det man en gång upplevt. Du får bara ett nytt minne som du inte kommer kunna radera ut. Det spelar liksom inte någon roll om hur lång tid den än gäller.

Som vissa kan säga "Ge det lite tid, du kommer över det." eller "Hallå, det har gått 3 månader nu, borde inte den/det har kommit över det nu" och blablabla. Jag vet att alla ser på saker helt olika och vem vet jag kanske är helt ensam i världen på att tänka på just det här sättet. Förmodligen så kommer säkert några av er som läser även tänka "Varför skriver hon sådär i bloggen, har hon ingen annan hon kan prata med eller behålla det för sig själv, ingen annan bryr sig." "Sådär skriver hon bara för att söka uppmärksamhet" och återigen Blablabla..

Då kan jag redan nu säga att jag skriver precis vad jag vill i min blogg. Jag har aldrig någonsin bett någon att läsa den och jag skulle inte ens bry mig om ifall ingen läser den överhuvudtaget. Att skriva får mig att må bättre, vissa saker kan man inte prata om med vem som helst. och dessutom är den här bloggen i största del till för min bästa vän. Den personen som jag tycker är viktigast och som jag vet, vill veta hur min vardag är.

Det är ganska komiskt. Varje gång jag hamnar i en sånhär svacka och det gamla tar ikapp mig så finns det bara en låt som kan lugna ner mig otroligt nog.

http://www.youtube.com/watch?v=VgsF9ntWIZY
"This world can´t tear us apart"





Kommentarer
Alex

Men gud nej, du är inte ensam. Jag är också en sån som kan hålla kvar i saker/personer länge. Kan fortfarande ha ångest över saker som hänt för 5 år sedan. Vissa grejjer sätter sig i minnet, andra inte.

2010-05-13 @ 22:23:24
URL: http://lundgrenalexandra.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0